Svar på fråga:

Hejsan på er!

Fick en fråga ifrån Noomie (http://lexx.blogg.se/) som löd såhär:
"...Får man fråga vad det var som hände med Trigger?"

Först o främst så får du självklart veta det, men uppskattar att du frågade det kan ju vara lite känsligt.
Men såhär nästan 10 månader efteråt känns det ändå okej att prata om :)

Tror aldrig jag riktigt förklarat detta så det blir en ganska utförlig beskrivning.

Som ni nog förstått så är Trigger inte vid liv längre :/ Anledningen till detta var en såpass "enkel" anledning att han hade kotledsinflamationer. Lyssnar man inte på mer än så låter det som en felaktig anledning att ta ett liv, det går trots allt att bota. Men Triggers problem började långt innan hans sista veterinärbesök, det började när han va 5 år - då fick han sin första kotledsinflammation.

Han hade kotledsinflamationer till och från hela sitt liv. Dessutom så svarade han mkt mkt dåligt på behandlingar och det tog väldigt lång tid innan han blev helt frisk. Triggers ägare red korta pass på honom och han var tvungen att få viloveckor för att han skulle hålla sig frisk, han blev gärna dålig när han byte ryttare osv, men han lyckades hålla sig bra när jag red honom också.

Men så när jag red honom en dag i början av 2011 så kände jag att han inte var helt okej. Han brukade ha superlätt för att samla galoppen men den dagen kändes det som att han skulle slå knut på sig själv. Han snubblade till och tappade takten, fick inte ihop det helt enkelt. Så jag lät honom vila två dagar och skrittade honom och försökte mig på det igen, men det var samma sak. Därefter så ringde jag Karin så hon fick komma och kika på honom. Jag hade honom själv vid denna tiden så Karin red honom inte så ofta. Men jag hade ju ridit honom i 4 år och under denna tid hade han bara kotledsinflammation en gång som var under de året jag hade uppehåll ifrån att rida honom, så det var ju inte ryttarbytet som gjorde honom halt uppenbarligen.

Men riktigt nog så var han inte helt okej när hon kikade på honom så han fick vila fram tills veterinären skulle komma och kika på han. Vi misstänkte att de kunde vara en tidigare sträckning han hade kommit tillbaka men redan vid denna tiden 1 ½ vecka innan veterinärbesöket (veterinären kmr varannan torsdag till stallet) så sa ägaren till mig lite lätt att om det var till kotledsinflammation så kommer han nog inte få vara kvar. Så ni kan ju gissa hur veterinärbesöket gick, inte så bra. Han kunde inte ens trava på böjprovet utan galopperade på tre ben.. Trigger var känd som "glashästen" för att han gick sönder så lätt och nu så fick vara nog, han höll helt enkelt inte för ridning för mer försiktig gick det inte att vara.
Självklart övervägde vi att låta honom gå som sällskapshäst/promenadhäst men det verkade inte rättvist. Trigger, hästen som efter två veckor på sommarbete stod vid grinden och längtade efter att få komma in och få arbeta. Han som hade sån energi och glädje av att få röra på sig, att han skulle få promeneras resten av sitt liv och dessutom gå och ha ont. För det märktes tydligt på honom att han haltade även i skritten. Så nej, det blev inget alternativ för honom.

Trigger hade även tidigare i sitt liv blivit utdömd pga. kotledsinflammation men Karin vägrade ge upp. Det tog honom ett år med behandlingar och skritt för att bli frisk igen så vid denna tiden hade han tekniskt sätt redan levt på "övertid".
Extra tråkigt var att vi bara någon vecka innan bestämt att jag skulle få ha Trigger för mig själv efter sommaren, han skulle bli min <3 Ibland tar livet jobbiga vändningar för så blev det ju såklart inte. Jag kan fortfarande drömma mig bort och undra hur bra vi hade haft det om detta aldrig hade hänt, då hade du fortfarande varit hos mig idag (L)


Men i sluändan är jag ändå lättad av att det inte var mitt beslut att fatta, jag hade aldrig klarat det. Men det är precis som Karin sa till mig när jag var som deppigast: Skulle vi försöka få honom frisk igen så hade det inte varit för hans skull, det hade varit för vår egna för han orkar inte mer.

Den 27/4-11 åkte min älskling till himlen </3 Värsta dagen i mitt liv...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0